9789180978569

Page 1


SVEAS CHIFFONJÉ

-enberÀttelse dÀr gamlatingvisar vÀgen

Sveaas chiiffffoonjé é

-enberÀttelsedÀr gamlatingvisar vÀgen

bok av MarieMia

en

©Marie Mia Wessman, 2025

ISBN: 978-91-8097-856-9

Andra upplagan

Omslagsbildoch inlaga: författaren

Förlag: BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se

Tryck: Libri PlureosGmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland

Inget av detta material fÄr Äterges utan tillstÄndavupphovspersonen

Kaappittel 1

En dagnĂ€r Svea kommerinpĂ„kafĂ©et vidhamnen iden lilla staden Lillköping stĂ„r det”Reserverat”pĂ„enhandskriven skyltpĂ„ bordetvid fönstret, dĂ€rSveaalltid brukarsitta. Hon sjunker besviket nerpĂ„enpinnstol vid bordet bredvid.DĂ„ kommer Maja,kvinnan somdriverkafĂ©et, ochsĂ€ger –”SnĂ€lla Svea! BordetĂ€rreserverat för dig. JagtĂ€nker att det alltid skavaradet vidden hĂ€rtiden pĂ„ förmiddagen,sĂ„att du hardin speciellaplats”. Sveasansiktelyser upp. Vilken rar gest!

Svea slĂ„r siggenast ner iden bekvĂ€ma fĂ„töljen, viddet lilla bordet. Denna plats har baraenstol, en plats– ochdet tycker Svea om.HĂ€r sitter hon bra –med finutsikt, ochen rejĂ€lgolvlampa om honvilllĂ€sa isin medhavda bok.”SĂ„ fint honhar det”,tĂ€nkerhon, samtidigtsom Maja Ă€r tillbaks medSveas bestĂ€llning. ”Kaffeoch hallongrotta”,sĂ€ger Maja, samtidigtsom honstĂ€llerner den fina koppen med fat, kaffekannan av porslin ochassietten medkakan. ”Tack”, sĂ€gerSvea, ”jag betalar nĂ€rjag gĂ„rsedan”. ”Ja, ja –det löser sig”,kontrarMaja, innanhon hastar ut till kafĂ©diskenoch de andrakundernaigen.

”Jag Ă€lskar att sitta hĂ€rpĂ„kafĂ©et, titta ut genom fönstret, lĂ€sa min bok,tĂ€nka, fundera ochlyssnapĂ„sorlet”,muttrar Svea tyst för sigsjĂ€lv.Ja, ochkafĂ©et tycker om Svea, hĂ€rĂ€rhon en vĂ€lkommenstamgĂ€st– idessriktiga ochgenuina mening.

NÄgotSveatyckerÀrliteextra spÀnnandeÀratt denlokala polisen har börjatskaffasig liknande fikavanor. De kommer vidungefÀr samma tidsom Svea ochsittervid sitt favoritbord, nÀrahennes. Svea höribland vaddetalar och

resonerar kring, trots att de sĂ€nker rösterna.Hon mĂ„ste erkĂ€nna att detintresserar henne. ”Nyfikeni en struttittar ut”, kommer för henne itanken –och honler.”En av mina förmĂ„gorĂ€ratt tĂ€nka, fundera ochklura,” reflekterar hon. ”Jag haralltidhaft ont imin kroppoch harvarkenlusteller förmĂ„ga attspringa hitoch dit, menjag Ă€r bra pĂ„ attlyssna, tĂ€nkaoch klurautsaker”.

DĂ„ ochdĂ„mĂ€rkerhon att honhar dellösningari de bryderier poliserna samtalar om.Hon lösersmĂ„ bitar av derasgĂ„tor– dĂ€rmed kaffekoppen, isin fĂ„tölj. Hon kĂ€nner till allt ochallahĂ€r isamhĂ€llet, harkoll. Honhar nĂ„gra decenniers försprĂ„nggĂ€llandelokaltvetande. HonklurarpĂ„ om honska berĂ€tta vadhon kommer framtill, samtidigt somhon hĂ€llerupp dagens första kopp. Ӂh, detdoftar ljuvligt!”.Åter medpoliserna itanken funderarhon pĂ„ att om honvisar att honhör derassamtal ochvad de talar om, kanske de pratar tystareeller rent av byter bord. Detvillhon inte!!

Svea tarupp sin bok ur sinvĂ€ska, ochlĂ€ggersin fĂ€rgglada hatt pĂ„ bordet. Hon slĂ„r en blick ut genom fönstret, biter en bit av hallongrottan, smuttar pĂ„ kaffet –och sedan försjunkerhon isin lĂ€sning. ”Livet Ă€r allt bra”, tĂ€nker hon. HĂ€romdagen nĂ€rhon varintillden större grannstadenoch gickpĂ„ett kafĂ©dĂ€r intrĂ€ffadeenmindrekatastrof – boken hade inte kommit medtillkaffestunden.Hennes bok hemma –och pĂ„ ett fiksom dessutom inte hade hallongrottor.Det varknapptatt ens hennes goda humör rĂ€ckte till nĂ€r insikten slog henne –vĂ€skan var boklös. Svea smĂ„skrattarĂ„tsig sjĂ€lvnĂ€r honminns sinreaktionöver saknaden av bok –och hallongrotta.

Kaféeti staden hade rawbollsutbud, frÀmmandeord och smaker för Svea. Detvar inte dadlar ochnötterhon tÀnkt sig, utan mersmördegoch sylt. Men! Ingetont utan nÄgot

gott medpĂ„köpet. I förtvivlan möttehon en meningsfrĂ€nde. DĂ„ honminskatpĂ„sin purkenhet ochinsett attkakan honköptvar riktigtgod sĂ„g honsig omkringoch mötte blicken hosenherre vid bordet bredvid.Det visadesig attĂ€venhan mindes ochlĂ€ngtadetilltiden nĂ€rhallongrottor ochkaffekannor av porslinvar detvanligapĂ„de flesta kafĂ©er. Svea berĂ€ttarinlevelsefullt för honomom”sitt” kafĂ© hemmavid, dĂ€rallt detta finns.Mannen sĂ€ger att hankanske beger sigdit för sitt kaffenĂ„gon dag. Detgör Svea glad och honreflekterar,att nĂ€r detinte blirsom tĂ€nkt blirdet mĂ„nga gĂ„nger Ă€n bĂ€ttre.

En bra stundsenarehar honslĂ€ppttankarna frĂ„n storstadens kafĂ©och tittar upp frĂ„nsin bok.Hon tittar pĂ„ klockan ochtĂ€nker att honsnart fĂ„r packa ihop ochtaitu meddagen. Hon lĂ€gger boken pĂ„ bordet, hĂ€llerupp detsista av kaffet ur den fina porslinskannanoch avnjuter deti en mun. Sedantar honurvĂ€skanupp detmörkrosa resĂ„rbandet honalltidhar kringsin bok, för att förhindra att denöppnar sigivĂ€skanoch bokmĂ€rket fallerut. Just nĂ€r honska trĂ€ bandetrunt boken skjuts detivĂ€g ochhamnar pĂ„ golvet. Svea tittar trött pĂ„ detdĂ€r detliggeroch samlar sig för att kommaĂ€ndĂ„dit ner för atttaupp det– ”denna trötta ömma kropp”, suckar honi tanken.

InnanSveahinner ner till golvet harenung manvid ett bord bredvid tjĂ€nstvilligt böjtsig ner och fĂ„ngat upp bandet. Hanoch Sveas blickar möts nĂ€r hanlĂ€mnar över bandetoch bĂ„daler.Sveatackarhonom och frĂ„garvad hanheter. ”Abdi”, sĂ€gerhan ochSvea berĂ€ttar atthon heter Svea.BĂ„da smakar pĂ„ denandrasnamn– fina menovana imunnen, dĂ„ de inte harsamma modersmĂ„l. ”Du förstĂ„r”,sĂ€ger Svea, ”jag harvĂ€rki minkropp sĂ„ detdugjordevar vĂ€ldigtvĂ€nligt.För mig Ă€r detinte enkeltatt hĂ€mtaupp nĂ„gotsom hamnat pĂ„ golvet”.Abdi serlitegenerad ut överden vĂ€nlighetoch tacksamhethan fĂ„r sköljd över sig, mennöjd.

Svea packarner sina pinaler ivĂ€skan ochser signogaikring sĂ„ att honinte glömmernĂ„got.Reser sigupp, nickar ochler motAbdi,tar brickan medsin kopp ochannatpĂ„och gĂ„rut till Maja ochlĂ€mnarden till henne. ”Du borde inte
”, börjarMajasĂ€ga– somvarje dagoch ruskar sedanlitepĂ„ huvudetöverdenna rara menenvisalilla tant. Hon behöver inte bĂ€rautdisken, detkan Maja fixa.Abdi sitter kvar vid sitt bordmed sinkaffekoppoch tittar intresserat pĂ„ de tvĂ„ kvinnornas samspel.

NĂ€rAbdi efter en stund druckitursittkaffereser hansig och följerhur hansett Svea göra medsin smutsiga kopp –tar medden ut till Maja.KaféÀgarinnan lervarmt ochtackar honom för hjĂ€lpenmed disken. Abdi vetinteriktigt om han vill strĂ€cka pĂ„ sigavstolthet ellerkrypa ihop lite av förlĂ€genhet. SĂ„ hĂ€rsnĂ€llamĂ€nniskorkĂ€nnsliteovant –men bra!

NÀrhan gÄrutgenom kaféets dörr plingarklockan som hÀnger pÄ den. Signalerar att nÄgon kommer,eller gÄr. Abdi Àr relativt ny ilandet ochvÀldigt ny iLillköping.Han tÀnker atthan vill gÄ runt ochtitta lite merpÄden orthan hamnat i, numera bor i. Hanser en liten stig som gÄr frÄnkaféetoch hamnen lÀngsmed havet. Han vÀljeratt utforskaden.DÀr harhan inte gÄtt innan.Vad hanintevet Àr atthan Àr pÄ vÀg motSveas lilla hus, som ligger lÀngsmed denna stig. Han strosar lÄngsamt ochser sig omkring. HÀr Àr lugntoch fridfullt.Litesvalt ivinden, tÀnker han, ochdrarsin jacka hÄrdareomsig.

FrĂ„n en annan Ă€ndeav byn Ă€r Svea pĂ„ vĂ€ghemĂ„t medtvĂ„ tungakassar.”Impulsköp kanstraffasig,” muttrar hon för sigsjĂ€lv,och ler. FrĂ„n kafĂ©et gickhon över bronmot gatan, ellervĂ€gen, som gĂ„rlĂ€ngs havet– ortensgenomfartsled, affĂ€rsgata ochpulsĂ„der.”IfallnuenlitepĂ„ytansömnigort harenpuls”, funderarhon.

Kassarna Ă€r frĂ„nett besök hosThyra,enĂ€ldre damsom driveren butik pĂ„ hörnet mellan StrandvĂ€gen, affĂ€rsgatan, ochBankgatan. En butik som Ă€r att liknavid en gammal lanthandel, nĂ€stan som ett litet navi byn. Denna butik har Thyrahaft lĂ€nge– ochden Ă€r hennes liv. HonĂ€gerhuset och driver butiken mest för detĂ€rkul.Vad skulle honannars göra om dagentĂ€nker honnĂ€r andra föreslĂ„r atthon ska stĂ€nganer ochgĂ„i pension.

Livet, vanor ochvÀrderingar gÄri cirklaroch Thyras fina Àpplen,odladeutangifter,och andravaror i butiken tilltalar nu de yngre.Butiken har fÄtt ett uppsvingpÄsenaretid.Det stÄr nÀstanalltidminst en lÄdcykel utanför.Kanskehon rent av behöver anstÀllanÄgon, honnÀrmarsig trotsalltdenittio Ären.

NÀrSveakommitöveraffÀrsgatan mothavetoch snirklarsig förbisommarkiosken,som ligger medsin minigolfbana mellan gatan ochSveas lillahus,upptÀcker Abdi hennedÀr hanlÄngsamtgÄr framÄti sina tankar,sparkandespÄ smÄstenar.Han vaknar genast till ochkommermot henne medlÄnga, raskakliv. Svea!! Inte skahon som harvÀrk bÀra sÄ tungt. Han tar hennes kassar ochtittar sigomkring vart de Àr pÄ vÀg.Sveavisar motsitthus.

VĂ€l frammevid huset berĂ€ttar Abdi pĂ„ sinlite begrĂ€nsade svenskaatt Svea pĂ„minner honomomhans mormor som hantyckermycketom. Han saknar henne, menhon Ă€r kvar i hemlandet. Svea klappar Abdi pĂ„ kinden ochger honom ett varmt, medkĂ€nnandeleende. Tackar honom för atthan burit hemkassarna. Hanerbjuderhenne att bĂ€raindem i köket. Hon tackar sĂ„ mycket –det blir bra.

NÀrAbdi stÀllt kassarnapÄköksbÀnkenoch Àr pÄ vÀg ut igen sÀgerSveaatt kanske de sespÄ fiketi morgon igen. Abdi ser 5

ut att ha olikatankarinomsig och fĂ„r inte framnĂ„got svar. Svea förekommerhonom ochsĂ€ger att honsĂ„klart betalar, bjuder, pĂ„ fikat– som tack för hjĂ€lpen. DĂ„ lyser Abdi upp. Ja,han vill gĂ€rnakomma ochdricka kaffemed Svea pĂ„ kafĂ©et imorgon. Svea tittar efter honominnanhon stĂ€ngerdörren.

Nu harhan en helt annan kroppshĂ„llning–han strĂ€ckerpĂ„ sig, ochkanskerent av visslarlite. Alla behöver bli sedda, konstaterar Svea, ochstĂ€nger dörren.

Detta Àr en liten berÀttelse om Svea,och Lillköping. Svea Àr en inte helt ungkvinna som SveasvardagputtrarpÄiett lugn. Men visst hÀnder det saker, bÄde storaoch smÄ. Hon tycker om att fika, promeneraoch fundera. Sakerhon harnytta ochglÀdjeav, dÄ hennes gamla chiffonjé allt merintar huvudrollen i

Ichiffonjéns gömmorfinnerhon ting som vÀcker tankar ochfunderingar. IdessspÄrstÀrks gamla vÀnskapsband,och nyavÀxer fram. Svea upptÀcker att livet fortfarande harÀventyr, vÀnskap,spÀnningoch överraskningari beredskap. borvid havet idennapÄytan lite sömnigaort. nÄgot som verkar varaett mysterium.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.